torsdag 4 februari 2010

Tålamod


...ibland måste man intala sig många gånger att livet inte alltid blir som man tänkt sig. Tänk dig att du måste intala dig det flera gånger varje dag. Att livet från och med nu, nu och för alltid, blir som en enda lång resa in i ett nytt tänkande. Att allt du tänkt skulle bli, inte blev så. Det är så jag försöker diskutera med mig själv för att orka, orka ta hand om, påminna om och om igen, förklara, förklara på ett annat sätt osv. Min lille O snart 12 år har diagnosen Aspergers syndrom. han är världens klokaste, finurligaste, uppfinningsrikaste och raraste son. Och kom ihåg att ingen ÄR sin diagnos. Det är något som man bär med sig som en extra ryggsäck genom livet. Det är inget handikapp utan en neuropsykiatriskt funktionshinder. O pratar ett språk och vi andra i familjen pratar ett annat. O utvecklas hela tiden liksom andra barn, så det kan vara så att det som gällde i rutiner och kommunikation inte gäller nästa månad! Vi har haft tur, haft lyckan att träffa rätt personer och lärare genom denna resa. O mår bra i sin lilla klass där han får växa och mogna i sin takt.
Jag tänker på alla de föräldrar som varje ledig stund kämpar för sina barns välmående. Stå på er, ni vet vad som är bäst för era barn.

Jag önskar er kraft att orka, tid att tänka och bara vara.

Annika

1 kommentar: