måndag 27 september 2010

Att vara

i nuet... Detta dilemma har jag funderat på många gånger under de senaste åren. Går det? Kanske för korta stunder. Små glimtar av lycka eller en härlig känsla som bara uppenbarar sig för en kort sekund.. Kan man leva HELT i nuet? De som säger att de gör det, gör de verkligen det eller är det bara en modenyck? Går det att leva utan att planera framåt eller att inte titta bakåt på det man borde ha gjort eller utfört annorlunda?

Krav är ju en annat stort moment i våra liv. Där tycker jag att jag och min familj verkligen har lyckats med att minska dessa. Man är bra som man är, som titeln på bloggen. Vare sig man är annorlunda eller "normalstörd" ( som de säger på teatern i Glada Hudik). Väldigt bra sagt!!

När någon annan människa är trött, irriterad eller bitter och hela tiden vill beklaga sig så får man ju känslan av att de vill lägga över den känslan till någon annan. Det kan också vara det lilla som stjälper hela ens lilla självförtroende på ända..! Tex till lilla jag som råkar stå där och tar emot allt gnäll.
Har bestämt mig för att inte ta över den känslan från den personen utan i så fall ge tillbaka den. Det är inte alltid så lätt att hitta orden men jag gör det mentalt också.

Styrka, kraft och mod till er alla
Annika

Bild från vingård Nya Zeeland /TA

2 kommentarer:

  1. Vad du är vis o klok o vad rätt du har i det du skriver. Tror du inte att den som gått igenom svårigheter i livet har lättare för att just leva i nuet? Det har iallafall jag o försöker även se det vackra i det enkla det roliga i det tråkiga. Det handlar inte om vilka häftiga resor man gjort eller ställen man har besökt utan allt det underbara som vi dagligen har omkring oss som våra älskade barn , våra underbara djur , vår vackra natur , listan kan göras lång.

    Styrka ,kraft o mod till dig också för jag tar verkligen åt mig av din.

    Bamsekramar från Bettan !

    SvaraRadera
  2. hej Betty!
    Du har säkert rätt i det du skriver att när man är igenom svårigheter så kanske man ser det annorlunda. Jag är väl helt enkelt inte där än, inte ute ur dimman så att säga. Annars så är det ju verkligen så som du skriver att i det lilla finns det stora...
    Kram Annika

    SvaraRadera