Ett stort beslut är taget...
Har bestämt mig och när jag väl tagit det beslutet släpptes en stor tyngd från mitt inre. Har ältat fram och tillbaka hur livet borde se ut, hur det faktiskt ser ut och vi har försökt och prövat allt, jag menar verkligen allt, för att få livet att fungera. Jag har kommit till en gräns vad det gäller mitt och familjens väl och ve. Har kommit en bra bit på väg i min resa från sjukdom och jag blir inte bättre än vad jag är nu. Det är svårt att inse och tärande att inte veta vad som är skadligt för mig i det långa loppet. Är ME farligt tom dödligt?! Ingen vet men att mitt immunsystem är satt ur spel och att detta finns DET vet jag.
Att leva så och att vi i familjen har ett barn med funktionshinder gör inte saken lättare. Det är ett liv i "standby-läge" och spär på såväl min som övriga familjens stress och leverne.
Jag älskar mitt jobb, att ha ett socialt sammanhang och att förkovra sig, delta mm. Men det kostar på och jag och familjen har beslutat att jag tar en "time-out" från jobbet, jag har sagt upp mig för att få livet här hemma, att fungera. Känns inte som ett val utan det är något vi måste göra, känner att vi kommer att ångra oss hela livet om vi inte provar.
Mot nya vägar...
Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar