Något som jag jobbar stenhårt med ända sedan jag blev sjuk för några år sedan. Vissa dagar lyckas man bättre, andra sämre. Vad är då bra eller dåligt, vem bestämmer det? Känner starkare och kraftigare för varje dag som går att det är andra som sätter normen och vi följer efter. Fär många år sedan gick jag några poäng statistik och fick en rejäl dusning i hur hjärntvättade och fogliga vi är i våra liv.Efter den kursen började jag ifrågasätta det mesta som sades, skrevs eller drevs fram i massmedia, reklam, politik, arbetsliv och i vardagslivet. Är det bra att alltid bara följa strömmen?
Strax efter det fick vår son diagnosen Aspergers syndrom. Vad är normalt, finns normalt? Hur gör man? Hela mitt och familjens liv och leverne sattes ur spel. Vad ska vi ändra på i vardaglivet, vad ska behållas för att få struktur. Avgörande frågor som inte alltid fått ett svar och sökning sker dagligen. Det finns inte alltid svar på de frågor man har och då skapas ett tomrum där man måste skapa något själv. Svårt och ibland haltar man och ibland lyckas man. Ibland tar man två steg fram för att i nästa stund ta ett eller kanske ta tre steg bakåt.
Hur är man sann mot sig själv i allt detta? Finns nog inget riktigt svar på den frågan heller utan man måste lita på sin intuition. Bli vän med sig själv, hitta de små sakerna i livet hela tiden. Skratta, kramas eller bara titta på små vackra saker eller ta på sig sådant som känns snällt och mjukt mot kroppen. Stanna upp, strunta i senaste designen, sticka en strumpa eller två. Klappa en hund och jämföra fötter med barnen..
Jag har bestämt mig och måste fortsätta vara sann mot mig själv - för då blir jag sann mot andra.
Må väl och ta hand om dig
Annika
Ovan: Yogabyxor från Sobea och jycke är privat hehe.Virkat skärp till yogamatta.
Under: Glaserade kokosknappar från STRIKK och underbara Yogaböcker av Karin Björkegren.
