Känner för gult

Måste genast måla några uttropstecken i hemmet. Återkommer när det är gjort.

Annika

Sjukstuga..

..då känns inbjudande sovrum som "my cup of tea".

Nu ska jag krypa ner igen

Annika

En prinsessa är född.

Hurra, hurra för att allt gick bra!

De blir fika idag

Annika

Ganska så najs...

..med gla´färger.

Lite uppiggande.

Och kolla in det avskavda skåpet och den gamla kylväskan i rött, vill ha nu, jag dånar!

Annika

Till helgen..

.. är det syfestival på Älsvjömässan. Du kan läsa mer här.

Och jag som har kämpat hela hösten/vintern  med att sticka och virka upp så mycket garn jag haft, får åka dit och syna marknaden. Hade som mål att göra klart så många arbeten som blivit liggande och har klarat det hyfsat bra. Min belöning blir nu då att få åka dit.

Här är ett av alla de arbeten som är färdigt, en filt av virkade hexagoner. pryder nu sin plats i soffan.

Annika

Ta hand om ditt hjärta

I mitt hjärta bor... allt detta och lite till.

Vackert hjärta av Tovelisa, finns här

Annika

Allt och lite till..

Tror inte att någon människa vill uppleva sjukdom, kris, fattigdom eller nöd. Inte heller vill vi se någon annan vara med om det.

Vi kämpar från det vi föds med någon sorts inställning om att så här ska livet vara. Vi formas och stöps i den mall vi ska stävja och hålla fast vid. Gu´förbjude att vi avviker från det utstakade och går vår egen väg.

Emellanåt ställer jag mig vid sidan av bara för att se hur vi bråkar med oss själva, upptagna med att jaga ifatt våra ideal och de prylar som ingår, så till den grad att vi stupar på målsnöret.

I fredags infann sig ett sådant där "stanna upp" i livet-stund då jag blev varse om det jag har och hur jag slog vakt om de mina som en varghona.

Kära A, tänker så på dig och de dina och hoppas att all min upptänkliga styrka kan få dig på benen igen. Vet att du är stark och klarar mer än du tror.

Önskar bara att livet kunde vara lite justare ibland. Det slår så hårt mot de som redan ligger..

Annika

En trave färg

Vackert på enkelt sätt.

Annika

Tankar kring...

...en ost..

Det var en gång en flicka som gjorde en...ja, en bit ost helt enkelt. Det var under den tiden i tonåren, i själva verket under det nionde skolåret då ett kapitel i livet höll på att avslutas och ett annat höll på att börja.

Vad tänkte hon och drömde hon? Blev livet som hon tänkt sig? Alla dessa drömmar om livet som spirade, vad blev det av dom?

Hittade den längst ner i en papplåda. En bit ost i gips från bildlektionen i skolan. Minns inte alla tankar som virvlade runt i skallen då men minns att jag ville göra något annat än det som alla andra gjorde.

Redan då..

Var snäll mot dig själv för, av allt som skulle bli, som inte blev har ingen betydelse i längden och du kunde troligen inte påverka det som hände ändå.

Annika, som plötsligt kände sig som 16 år igen

Nu steg...

...pulsen igen. När jag såg den här..

Kommer till våren. Du hittar den här

Annika