torsdag 29 november 2012
måndag 26 november 2012
Hitta nya vägar
Ett stort beslut är taget...
Har bestämt mig och när jag väl tagit det beslutet släpptes en stor tyngd från mitt inre. Har ältat fram och tillbaka hur livet borde se ut, hur det faktiskt ser ut och vi har försökt och prövat allt, jag menar verkligen allt, för att få livet att fungera. Jag har kommit till en gräns vad det gäller mitt och familjens väl och ve. Har kommit en bra bit på väg i min resa från sjukdom och jag blir inte bättre än vad jag är nu. Det är svårt att inse och tärande att inte veta vad som är skadligt för mig i det långa loppet. Är ME farligt tom dödligt?! Ingen vet men att mitt immunsystem är satt ur spel och att detta finns DET vet jag.
Att leva så och att vi i familjen har ett barn med funktionshinder gör inte saken lättare. Det är ett liv i "standby-läge" och spär på såväl min som övriga familjens stress och leverne.
Jag älskar mitt jobb, att ha ett socialt sammanhang och att förkovra sig, delta mm. Men det kostar på och jag och familjen har beslutat att jag tar en "time-out" från jobbet, jag har sagt upp mig för att få livet här hemma, att fungera. Känns inte som ett val utan det är något vi måste göra, känner att vi kommer att ångra oss hela livet om vi inte provar.
Mot nya vägar...
Annika
tisdag 20 november 2012
Inspiration
Bilder från IKEA-bloggen.
Får ideér och nyskaparanda av vackra bilder på nätet. Finns så många duktiga personer som bloggar, fotar och det är härligt att få ta del av allt. Tänk vad nätet har förändrat våra synsätt och arbetsmetoder mm. Funderar ibland på hur mina mor- och farföräldrar skulle ställa sig till hur världen ser ut idag, om de skulle vaknat upp för en dag och jag skulle guida runt dem och förklara hur allt hänger ihop. Bara det här med mobiler.....
Ta vara på dig och var snäll mot dig själv
Annika
onsdag 14 november 2012
Att vara sann mot sig sjäv.
Något som jag jobbar stenhårt med ända sedan jag blev sjuk för några år sedan. Vissa dagar lyckas man bättre, andra sämre. Vad är då bra eller dåligt, vem bestämmer det? Känner starkare och kraftigare för varje dag som går att det är andra som sätter normen och vi följer efter. Fär många år sedan gick jag några poäng statistik och fick en rejäl dusning i hur hjärntvättade och fogliga vi är i våra liv.Efter den kursen började jag ifrågasätta det mesta som sades, skrevs eller drevs fram i massmedia, reklam, politik, arbetsliv och i vardagslivet. Är det bra att alltid bara följa strömmen?
Strax efter det fick vår son diagnosen Aspergers syndrom. Vad är normalt, finns normalt? Hur gör man? Hela mitt och familjens liv och leverne sattes ur spel. Vad ska vi ändra på i vardaglivet, vad ska behållas för att få struktur. Avgörande frågor som inte alltid fått ett svar och sökning sker dagligen. Det finns inte alltid svar på de frågor man har och då skapas ett tomrum där man måste skapa något själv. Svårt och ibland haltar man och ibland lyckas man. Ibland tar man två steg fram för att i nästa stund ta ett eller kanske ta tre steg bakåt.
Hur är man sann mot sig själv i allt detta? Finns nog inget riktigt svar på den frågan heller utan man måste lita på sin intuition. Bli vän med sig själv, hitta de små sakerna i livet hela tiden. Skratta, kramas eller bara titta på små vackra saker eller ta på sig sådant som känns snällt och mjukt mot kroppen. Stanna upp, strunta i senaste designen, sticka en strumpa eller två. Klappa en hund och jämföra fötter med barnen..
Jag har bestämt mig och måste fortsätta vara sann mot mig själv - för då blir jag sann mot andra.
Må väl och ta hand om dig
Annika
Ovan: Yogabyxor från Sobea och jycke är privat hehe.Virkat skärp till yogamatta.
Under: Glaserade kokosknappar från STRIKK och underbara Yogaböcker av Karin Björkegren.
torsdag 1 november 2012
I´m a..
..busy bee.
Hinner inte med allt jag vill göra. Ideér poppar upp titt som tätt men hinner inte förverkliga alla. Beställningar kommer också in som ska prioriteras. Men det är ju också väldigt roligt för lilla mig.
Och så vill man ju göra lite till sig själv med. Att sticka ett par nya raggisar eller torgvantar eller någon mysig sjal - det måste man bara göra för annars känns det inte som höst-vinter.
Huset färdigmålat och altan och trädgård är återställd. Fixade nya lyktor med hjälp av korgar från Granit.
Och emellanåt får man härliga kommentarer från sonen som: -Mamma du gör så lyxfint! Tycker att det är en finfin komplimang.
Må så gott
Annika
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)