utbildningsdag på jobbet. Gick halva dagen som planerat och sedan åkte jag hem och somnade av ren och skär utmattning. Vaknade lagom till att övriga familjen kom hem. Sååå seg i hjärnan, den kan inte ta in mer, hittar inte orden.
Tänk på att det inte alltid syns på den som är sjuk...!
Att ha kroniskt trötthetssyndrom/ME kan innebära ett livslångt tillstånd. Har börjat förlika mig med det, har jag tur kan det minska, men det lurar alltid i vassen.
Jag håller på att så sakteliga hitta ett sätt att leva med det, men det går långsamt och ska så vara. Jag hoppas så att jag på sikt kan arbeta med mitt arbete som barnmorska men vi får se.
Hade jag inte haft mina garner, färger, blommor, alla trevliga bloggare och annat som gör livet rikare hade livet varit ganska trist.
Alla människor behöver få känna sig behövda, bekräftade och få utföra något som ger näring för både kropp och själ. Bild från Trendtablet
Må väl
Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar